17 december 2008

funderingar

Det finns vissa lukter och minnen som sitter i ens hjärta som om de vore en artär eller en ven som aldrig varit någon annan del än en bit i ens kropp.

. Vid synen av en gamal bekants jacka kan jag känna känslan av tyget mot mina fingrar och hur den luktar.
. Vid synen av en bästakompis hud kan jag känna känslan av mjukheten i hennes skinn då våra armar nuddar.
. Vid synen av ett ansikte kan jag känna känslan av strävhet av en tredagars skäggstubbig haka och hur den på ett vackert sätt sticker mig i kinderna när kramar och annat som händer nära inträffar.

Närhet är livets egen musik och min stereo strävar efter att få spela högt och länge. Intimitet då hjärtan synkroniseras i takt borde vara en nödvändighet och självklarhet dagligt för alla individer. Det tycker ialla fall jag. För det är vackert, så otroligt vackert. Om det bara gick att fånga i fotografin.

Lukt. Smak. Hud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar