Kyssar

När vi var i skolan i dag fick jag frågan att jag skulle berätta om min första riktiga kyss.
Hur den var för mig, var den hände och vem det var med.
Det var en lätt fråga.
Det är ett minne som sitter kvar precis där det ska.
Det är några år sedan nu och åren går fort.


Jag kommer ihåg...
Att han var det vackraste jag hade sett.
Att jag var nervös.
Hur det pirrade i min kropp enda nedifrån tårna upp till hårfästet.
Hur vi först satt brevid varandra i en soffa och lyssnade på The Cure.
Hur vi senare stod i en trappa.
Att jag drog honom till mig med hjälp av hans slips och kysste honom.

Det var en vacker natt, mest en vacker morgon.
Att vi missade tåget, sov på Stockholm Central Stations bänkar tills det blev ljust och han åkte hem..

Det var första gången jag kände något speciellt.
Något på riktigt ni vet.
Något på mitt sätt.

och han luktade gott, i nacken, i håret, på jackan.

Hoppas ni hade lika fina första kyssen som jag.
För det borde vara en självklarhet i livet.
Det borde vara något att uppfinna.

För det är ett vackert starkt minne som aldrig försvinner.