I dag vaknade jag tjugo över fem helt ofrivilligt av ett alarm utifrån. Ett alarm som tjöt så högt att jag var tvungen att lägga mig med Anna Ternheim megahögt i högtalarna för att ens slippa höra tjutet lite. Det är så högt alarmet att det svider ända in i hörselgången och jag blir så trött. Det är inte första dagen det har hänt och det slutade inte förrens klockan åtta i dag då jag ändå skulle gå upp.
Denna dagen har redan börjat dåligt. Alarmet + Träningsverk i benen och mitt sår på benet värker mer än det gjorde i går vid olyckstillfället. Ushamej.
Ibland får man hänga läpp för lite saker. Om de endast är sådana här världsliga saker så är det väl okej inte sant?
De acuerdo? =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar