.

Såg Nick And Noras Infinite Playlist i kväll. Det är onaturligt hur mycket den filmen stämmer in på vissa saker. För det första är Michael Cera något av det vackraste jag vet, sen att hans mobilsignal i filmen var samma som min var för ett år sedan. Åh.

Sen the cure. Det är roligt att jag berättade om min första kyssen upplevelse förut. För i filmen var the cure lika fint för de två som träffades som de är för mig. The cure - just like heaven. Det var den vi lyssnade på innan kyssen. Vackert, rörande och helt fantastiskt. Se den.

Favorit. Kärlek. Kärlek och mera kärlek och musik. Det är allt som räknas. (och hud, läppar, lukt och andedräkter)

Och hur lyckliga blir vi inte, när vi trötta och slitna hör the cure på ett smutsigt dansgolv i malmöstad runt tre tiden då folket börjar gå hemmåt och man har någon att gå hem med. någon som är så där nästan för fin ni vet.. I've waited hours for this...... love