.

Det är okej att använda ordet Hata ibland.
fast bara ibland.

Det finns saker som jag hatar. Saker jag t.om kan erkänna att jag hatar. Det jag hatar något så innerligt är när personer i min närhet är falska mot mig och andra. Falska i den bredden att de kan stå framför en, säga saker rakt upp i ens ansikte som om de aldrig menat något mer än de meningar som just för stunden spritter ur deras munnar. Saker som säger att de gjort fel och att det är dem det är fel på, att det inte är mig det är fel på utan det är dom som står till skulden för problemet som uppstått. Saker som senare visar sig vara tvärt om. Inte hur jag ser på det utan hur de har sett på situationen. Som tex den gamla repliken "det är inte du det är fel på, det är jag som behöver jobba på mig"

Hur dumma tror människor att man är? Att när man som person blottat sitt allt för någon annan, visat sitt innersta rum. Delat med av sina innersta tankar. Smyckat världen med sina finaste ord, kysst dem med ens finaste läppar och t.om visat dem för sina finaste vänner. Då släpper de bomben. Försöker säga det som om deras tungor klätts i den mjukaste sammet och ursäkta sig bort om all kunskap. Bort om allt vett, står man där. Med sitt hjärta på skortärmen och gråter. Gråter för att man gjort allt som inte räckt till. Gråter för att man innerst inne tror på lögnen de låter fylla sina gommar med. Gråter för att det käns som om det inte finns någon återvändo.

Som tur är kommer dagar som denna. Dagar som i dag, då jag upptäckt att en person är och har varit precis som i scenariot ovan. En person som fick ta del av mig i alla dess former, under alla dess omständigheter i alla olika sorters väder. Att en person som spytt galla i form av söta lögner som låtit riktiga, sårat mig. Nu måste jag dock inse att personen ifråga mår sämre än vad jag någonsin kommer att göra i mitt fina lilla liv. Även om personen i fråga är glad för stunden, finns problemen kvar och är roten till dens existens. Min rot är röd som roser och luktar som jordgubbar med mjölk. Hans är säkert grå av tristess och sorg och det känns skönt hur illa det än må låta. Så mår jag bättre och det kommer jag leva länge på.

Det bästa med i dag var att det visade sig finnas personer som jag haft mycket otalt med i mitt liv som är så mycket finare. Och att de fortfarande finns kvar här och att de var och är och kommer att vara så mycket ärligare än han någonsin var. Det känns tryggt och vackert och är en väldigt fin tanke att somna på. Kanske ska sommna till the day after tomorrow som en liten hyllning till ni fina personer som fortfarande finns kvar också. tack.