.

Den här helgen har bjudit på både det ena och det andra men i stora drag har den varit helt underbar. Den har innehållit allt som en helg bör innehålla.

. Jag har kramats, pussats (på kinderna) och dansat med min bästa vän mattias för att vi inte setts på länge. Ibland saknar jag honom så att jag får ont i magen så det var på tiden att vi sågs i går och tog en sväng om.

. Jag har druckit öl och filosoferat med mustigaste Filip. Mitt hjärta, mitt allt. Vi återanvände även ord i fel situationer så mycket att de till slut lät ordentliga och naturliga. Som att kvällen vi hade var mustig och att kroppen dagen efter kändes murken av all öl då man vinglade lite extra med skon. Ibland finns det inget bättre än att sitta med en mycket fin vän i ett fönster, med varsin öl, varsin kofta och spana på folk. I fredags på en man som jagade en katt över torget. Stackars katt.

. Jag har gått på bästaste Halloweenfesten som Helena hade ordnat och styrt upp. Där fanns alla nästan. Från Danny Suco, Den sörjande änkan, The Runnaway Bride, En Tampong, Ett MFF-fan till vackraste drottningen av Troja. Jag lever fortfarande på Prodigy-dansen som styrdes upp i vardagsrummet och av toalettködansen som Therese koriograferade.

. Sen till det smått finaste. Det som gör att jag klarat av att jobba dagen trots tröttheten och lulligheten. Det som gör mig varm utan att jag ens behöver tänka på det och det som gör mig sådär mysigt förälskad i hur löven faller från träden. Jag fick somna och vakna brevid någon i natt/morse. Det känns rätt så oförståeligt nästan. Sådana stunder måste man leva på länge och njuta av in i minsta detalj. Sen som den musiknörd som jag är, nynnade jag Thomas Anderson Wijj hela vägen till jobbet. Bara för att, bara för att

"Hon tar på sina jeans, sin blus
Och går utan ett ljud
Hon cyklar hem I bleka ljuset
Med hans doft kvar på sin hud

Och solen går upp"