.

Jag kan inte minnas sist solen lyste då jag steg upp. I dag gör den det och den passar då alldeles perfekt till en frukost med kaffe, knäckebröd och morgonpasset i P3. Lite över elva går den buss som tar mig till jobbet. Det blir en 12-20.15 dag i dag och om jag inte tror fel, kommer jag att jobba med mina favoriter på nedre plan. Sara, Martina och jag arbetar bra tillsammans och därför blir man alltid lite smått peppad då man märker att vi ska ha en heldag tillsammans.

Nu när solen lyser äntligen, ger den mig hopp om ljusare tider. Jag har råkat hamna i en sådan där höstdeppression som man lyckas hamna i en gång om året. Det är inte så att jag är speciellt deppig igentligen men jag har lixom inte ork till att göra saker. Allt jag orkar att göra är att äta och det mycket. I två veckor nu har jag ätit allt som kommit i min väg. Det är ju orimligt det här. SÅ I dag ska jag ta mig faen i kragen och bli normal igen. Hur jag lyckas att äta trots att jag jobbar det har också förundrat mig. Skämt å sido.

Nu vill jag att Fridhemsfolkhögskola ringer, Ber mig komma på intervju och antar mig. Så att jag kan jobba endast på helgerna i affären och börja arbeta på min dröm att bli fotograf. PUSS