.

I dag har jag någon slags nostalgidag. Jag spelar massor med Kent på mitt nu fungerande spotify. Jag kommer inte ihåg sist jag hade tid att lyssna igenom Kents alla skivor så som jag har och gör idag. Mitt kaffe står såklart brevid mig på skrivbordet och bakom mig är mitt rum i ett smått kaos som behövs städas. Jag ska ta tag i det så fort som jag orkar men det käns inte fullt så inbjudande som det borde göra. Det käns mer som att denna dagen får bli en lugn dag.

Nu lyssnade jag precis på Innan Allting Tar Slut av Kent. Det är min absoluta favoritlåt av Kent genom tiderna. Det är den sången jag kan relatera till mest tror jag. Sången blir som en teaterföreställning man vill krypa in i och medverka i. Att sitta mittemot den man tycker om. Känna känslan av att händerna nuddar. Känslan av rädlsa att det kan ta slut vilken minut som helst. Åh. Vackert.

Jag har ett starkt minne till Kent som jag tänker på ibland. Vist jag har sett konsert med dom i Malmö men det är inte det minnet som brinner starkast. Jag kommer ihåg för många år sedan. jag tror minst sagt det var 1997 då Kent spelade på grammisgalan. De sjöng kräm och var fina i kavaj och slips. Jag minns att jag såg det på tv med min familj och att sorgens som infann sig i mitt hjärta det ögonblicket då jag såg att Jocke Berg hade klippt av sitt hår, var obeskrivligt ledsam. =) att en liten flicka. 12 år gammal framför sin tv.n i sin lilla by kunde bli så berörd av att en ny frisyr var klippt är fantastiskt.

=)