.

Vaken 02:19

Jag tänkte innan, "jag lägger mig tidigt ikväll, så att jag kan sova ut riktigt och gå upp i tid". Men så kvittrade mobilen. (ja, min meddeladesignal är ett fågelkvitter) Och jag vaknade till. Först tänkte jag strunta i att svara och somna om istället. Men det gick inte att somna om. Ögonlocken kändes tunga men var mer öppna än stängda. Jag svarade på sms.et med en ledsen smiley och satte mig vid datorn. T var vist för sjuk för konsert berättade han. Riktigt tråkigt tyckte jag så jag gav i från mig en suck och började spela musik istället.

Nu spelar jag fortfarande musik, samt knarkar Yvan Rodic's blogg som jag vanligtvis gör varje dag då den är uppdaterad till min förtjusning. Något som får denna natten att bli aldeles fantastiskt fin trots den sorliga nyheten är att jag har hittat en sida på nätet som listar länderna i Europas top 20 singellista/musik varje vecka. Jag klickade såklart först på Spanien och Frankrike för att se om det fanns någon fin sång att söka upp, lägga till och lyssna sönder i min nya spotifylista vid namn "Som Luft".

Jag hittade inget speciellt men när jag var på väg att ge upp hoppet precis, klickade jag vidare och hamnade på Danmarks lista. Vad upptäckte jag där om inte att Kashmir har släppt nytt! Hujedamig så bra. Tänk om de bokas till Roskildefestivalen nästa år. Då hoppas jag att jag vågar ställa mig längst fram på deras konsert. Jag vågade inte det sist jag såg dom år 2006. Det var ju bara för mycket känslor att ta in.

Jag kommer ihåg där jag stod darrandes brevid Anna i mina uppkavlade cheapmondayjeans, flipflops och mitt slitna och urtvättade H&Mlinne jag inhandlat på rea'n ngn gång det året. Jag kommer ihåg att jag sa till mig själv att "nu går du in och ställer dig längst fram. det är ju det här du har väntat på".. Men jag vågade inte. Istället ställde Anna och jag oss längst bak till vänster, precis där tältduken tar slut och man kan se himlen. Det var en underbar konsert och känslorna så gott som svämmande över där inne i mitt lilla röda. Även fastän det var mer än gott om plats till scenkanten. Jag kunde endat beskriva min känslomässiga kollaps med att det var sångerna som beskrev mitt liv som sjöngs ut. Rakt ut ur de skrovliga högtalarna, över publikhavet och in i hjärtat mitt. Ett oförglömligt ögonblick, timme och tid. Det kommer förbli en konsert som jag aldrig kommer att glömma. Det bästa var nog också, att jag fick dela ögonblicket med min bästa vän Anna där i grusen, där vi stod. Vi två, 21 och 20 år på en varm Roskildefestivalskväll.