I dag såg jag den finaste samt hämskaste filmen någonsin. Jag har velat se den länge men aldrig riktigt gjort det. I alla fall så hatar jag den och älskar den samtidigt. Jag grät i exakt 1:34:04 h för att den var så vacker och sorlig samtidigt.
Ni borde se den. Men lova att ni har näsduken nära till hands. Gärna i fickan. Kanske en med någon broderad blomma på så att det känns lite fint när ni snyter er. Åh. Underbar film på ett konstigt sätt. Alla borde vi få ha en The Smiths-älskande Joseph Gordon Lewitt i mysig pullover och fina hörlurar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar